Vacker och trevlig.

Sprallig och duktig.

En underbar vän.

18 månader

Hösten är här på allvar med kylig klar luft.

Tackar bästa berget för en lång och härlig höst med mängder av svamp i korgarna.

Jag har hittat både svart trumpetsvamp, rödgul trumpetsvamp, trattkantareller och gula kantareller på olika ställen på detta fantastiska berg.

Tackar bästa berget för alla vackra upplevelser.

Allt det sköna som bara en stor härlig gammelskog kan bjuda på!

Imorgon intar jägarna skogen och för säkerhets skull stannar jag hemma då.

Men idag är jag här för att tacka och ta farväl.

En solig och kylig oktoberdag.

Trattkantareller i mossan

Mitt sällskap i skogen är fina, yra och glada Mollyhunden och en nyfiken lavskrika.

Han kommer flygande och slår sig ner i en gran intill mig.

Nyfiket flyttar han sig närmare och kikar ner i min korg.

När jag rör mig rör han sig.

Flyger från gren till gren för att vara i ett träd nära mig.

När jag stannar blir han modigare och kommer närmare.

Jag blir stående och betraktar hans vackra sotbruna huvud, hans gråa rygg och de fantastiska rödrostfärgade stjärtfjädrarna.

De solstrålar som letar sig ner bland stammarna i den djupa skogen är inte många med de fångar han upp med sina rostfärgade fjädrar och de glänser som guldstänk när han kastar sig iväg i flykten efter en annan gren.

Han nästan försvinner in i stammen på det mossiga och lavfyllda trädet när han sitter still men när han rör sig spritter det rödrostigt guld om hans lilla väsen.

Trollskog

Molly forsar som vanligt fram och tillbaka mellan kullvälta stockar och grenar.

Inte har hon tid för en liten nyfiken lavskrika och inte med mig heller.

Hon undersöker alla skogens dofter.

Hon njuter av att sträcka ut.

Då och då tittar hon förbi för att se att jag är kvar.

Sedan försvinner hon igen.

Vilken glädje.

Vilken fart.

Vilken lust.

Min underbara lilla hund.

Hon stannade till en halv sekund för att foto iallafall...

Men team Anna var starka i Kristinehamn Adventure Race multisporttävling den 17 september.

Vilket passande startnummer...248 "Tryggare kan ingen vara..."

Första orienteringen flyter på fint, lätt att hitta kontrollerna och sköna stigar för fötterna att springa på.

Vi skrämmer upp en stackars älg som vilset flyter in och bort mellan stammarna.

Solen i ansiktet, tillförsikt och spänning i blicken och så har tävlingen kommit igång.

Nu ska kropparna få jobba länge och uthålligt.

Efter orienteringen bär det av ner till kanoten och efter lite sick sack åkning hittar vi form och rytm.

Ganska lång och tråkig sträck fram till andra orienteringen som går fint den också förutom att vi hamnade i ris och rackel och får göra om ett vägval.

Men väl på gång igen går det fint.

Paddling tillbaka och en liten extrasträcka gjorde att paddlingen totalt blev en mil lång.

Segt och lite tråkigt…det händer inte så mycket…inga lyft, inga snirkliga åar…bara öppet stort Vänervatten.

Paddlingen tar tid för oss men när vi väl kommer iland igen är vi taggade för cykel.

Två mil ska forceras i skog, över stock och sten.

Inne i skogen på steniga stigar går det sakta och koncentrationen ligger på tekniken och att hålla cykeln igång.

Håll koll på stenar och pedaler!

Ute på grusvägen fräser det däremot om däcken när de far fram.

Vi får fart och njuter av hastighet på två hjul.

Fem timmar och tjugotre minuter efter att vi sprungit ut ur portalen springer vi in genom samma portal och vi är i mål.

Stolta.

Glada.

Nöjda.

Facinerade.

Förundrade.

Det var fantastiskt roligt att kämpa tillsammans!

Förväntan och längtan ligger i luften i rummet och jag kliver upp och drar ett djupt andetag av den gryende dagen.

Ner i köket och hinner baka bröd och laga maten till den vegetariska buffé som väntar till kvällen.

Vegetarisk buffé

Linsgryta med fetaost, vegetariska lasagne, trattkantarellpaj, grekisk spenatpaj och rågbullar av surdeg.

Allt hinner bli färdigt innan de första tjejerna dyker upp.

Vi lastar cyklar, väskor, hantlar, ombyteskläder, springskor, cykelskor, flytvästar och sedan åker vi mot äventyret!

Träffar de andra på utsatt mötesplats och peppar varandra inför dagen, skrattar, pratar och njuter av solen.

Lastade cyklar

Så sticker vi iväg på första etappen som är en timmes cykel på grus och grovt grus.

Massor av fnitter och skratt varvas med tunga backar och fina raksträckor bakom norrbacken i Grönklitt och fram till Rädsjön.

Vi springer ur benen och sedan bär det av med kanoter ut på Rädsjön.

Blåaste sjö och blåaste himmel

Efter att ha letat gömda hemligheter på tre olika öar väntar den stora utmaningen!

Upp för slalombacken med ryggsäckar packade med hantalar på 12 kg.

Tungt som bara den…vi sliter oss upp!

Väl uppe ska vi göra  varsin eld och bränna av ett snöre ca 70 cm över marken…bäste scout vinner:-)

Vi cyklar tillbaka till bilarna och pustar ut efter en upplevelserik dag.

Mycket skratt.

Solen har gjort oss sällskap både på himmelen och i själen.

Kvällen bjuder på vänskap och goda samtal i växthuset sköna rum.

Allvar blandas med det roliga. Djup och höjd och bredd får plats och alla bidrar med just den fantastiska människa hon är.

Bidrar till helhet och förtrolighet.

Bidrar med unika gåvor ur sitt innersta.

Tack för vänskap <3

Känner mig glad och rik över allt det som Gud har valt att ge mig som människa

Allt det som är jag

Känner mig uppfylld

Hoppas kunna dela och förmera det som är gott och bra i mitt liv

Hoppas kunna ge vidare av den kärlek som blir mig given

Vet att jag duger

Att vara jag

Vet att det är gott nog

Att vara jag

Vet att Gud omsluter allt det som är att vara jag

Äppelträdet

Vandrar i den råa luften

Fukt i gräset

Dofter som förstärks i den kyliga morgonen

Vandrar i det som fyller mitt hjärta med glädje

Smakar

Doftar

Känner med fingertopparna

Njuter

Kärleksörten börjar skifta i färg

Det finns så mycket gott att njuta av i en höstträdgård

Det finns så mycket som är vackert för ögat att se på i en höstträdgård

Jag är tacksam!

Mina coola svarta paprikor!!

Goda solmogna tomater

Pellarna trivs så bra bland alla grönsaker

Gurka

Vilken snygging!

Mångfald

Chili

Mystisk svart chili

Sommarens sista ros?

Längtan är över och jag kan närma mig vattnet igen.

Glida fram längs älv, å och sjö på stilla vatten och busiga vatten.

Många goda stunder hoppas jag att den ska ge mig min vackra gula kajak.

Jag är så glad för den fina

I en glänta i skogen

Ensam i kvällen.

Bara vinden hörs i gammelskogens granar runt omkring mig.

Någon enstaka korp kraxar i skymningen.

Inne i skogen faller mörkret mellan stammarna.

Mjukt rör jag mig i mossan, ljudlöst och stilla.

Mellan öar av svamp som skjuter upp ur den gröna sammetsmattan.

Skyddande granar böjer sig mjukt över svampar och mossa.

Hjärtat slår små extra slag av glädjen i överflödet.

Tacksamheten väller fram i bröstet.

Ögonen tåras.

Av det vackra.

Av det stilla.

Av det goda.

Rikedom och lycka

”Du kan leva hela ditt liv utan att inse att det du letar efter finns rakt framför dig”

En fantastisk väv om två människor och deras liv.

En bok om hur vägar kan korsas ibland och hur liv, vänskap och kärlek kan närma sig varandra med åren som sakta drar sig fram i tiden.

Ett möte i unga år mellan två människor som väljer olika vägar i livet men som behåller en innerlighet mellan sig trots avstånd i både geografi och livsstil.

Trevande försöker de tafatt hitta varandra under årens gång, osäkert försöker de säga till varandra vad de faktiskt betyder för varandra.

Oavsiktligt eller för att de inte kan förhålla sig till varandra gör de varandra illa på livets stig.

Om en kärlek och en vänskap som har en enorm styrka att stå emot alla hot och hinder som Em och Dex både bygger upp själva och som kommer utifrån.

Boken är både rolig, tragisk, frustrerande, sorglig och underbar och den väcker ungefär alla känslor som kan röra sig i en kropp.

Den är väl värd att läsas!

Tänkvärt:

”Life is too short to leave important words unsaid”

Greta tror jag.

Vi ses en gång i veckan, ungefär…ibland är hon borta eller också är jag borta.

Men våra vägar korsas då och då.

Hon har ett förtjusande litet leende.

Hon har en gnistrande glimt i sina ögon.

Hon ger värme.

Vi simmar ordlöst i samma bassäng.

Vi bastar ofta ordlöst efter simturen.

Tystnaden känns helt naturlig för vi har en kommunikation med glimtar i ögon och leende på läppar.

Vi kan byta några ord ibland.

Enkelt och stillsamt om hur vacker morgonen är, om hur skönt det är att simma, om hur det var när hon var liten och simmade i älven.

Alltid medströms och sedan gick hon upp på strandbanken och sprang tillbaka och simmade medströms neråt igen.

Hon skrattar och ler åt minnet, ögonen blir dimmiga och jag ser hur hon i sinnebilden färdas bakåt i tid och rum.

Ner till älven som en liten flicka.

Hon har alltid något vänligt att säga ute i omklädningsrummet.

”Vad gott du luktar, vad är det du har?”

Jag visar och berättar…

Nyfiket frågar hon vart jag har köpt det.

”I Falun” svarar jag.

”Jag förstår det” säger hon och glittrar med ögonen.

Nästa vecka säger hon:

”Vilken vacker kofta du har, vad den klädde dig bra!”

Tänk vad några vänliga ord från en gammal dam kan betyda och göra mig glad.

Hela dagen kan jag bära på orden och tänka på värmen som hon förmedlar.

Hon är en av mina förebilder.

Det är så lätt att behålla goda ord inom sig själv, bara tänka tanken.

Men de betyder så mycket om de kommer ut och får landa intill någons hjärta och ligga där under dagen och värma själen.

..och sist jag var i Falun så köpte jag doften hon gillade. Nästa vecka ska hon få den av mig.

Som ett tack och en uppskattning för att hon är den hon är.